jennyann

Jag vet att ni är några som är lite oroliga angående mitt tillstånd, vilket är helt förståeligt med tanke på min historik. Det är som gubben påpekade igår kväll, under de åtta åren vi haft tillsammans har jag trillat dit runt 7 gånger.. Självklart pratar jag om mina ätstörningar som jag haft och som säkerligen alltid kommer följa med mig på ett lr annat sätt men nu har jag hittat ett sätt att undvika alla fällor. Jag ljuger om jag säger att jag aldrig har samma gamla tankar lite då och då, men jag ljuger däremot inte när jag kan berätta att jag har blivit så pass stark i mig själv att jag kan ignorera dessa tankar. Jag kan nu titta mig i spegeln och känna att det känns helt ok..
Självklart hittar man väl alltid saker att förbättra (den som påstår nåt annat ljuger) men det är på en hälsosam nivå.
Så just nu är jag ganska nöjd med min storlek (vikten spelar mindre roll) så min plan är att nu efter nyår så sakta öka på mitt energi-intag, missförstå inte: jag planerar fortfarande att äta nyttig, hälsosam mat (å detta av den enkla anledningen att jag njuter mer av en portion med lax och grönsaker än jag njuter av säg ett mål från mcD lr en pizza med bea).
Däremot kommer jag lägga energi på träning för att forma till de delar jag inte är så nöjd med (love-handles bl.a.)

Så summa summarum: Jag mår bra, känner mig nöjd när jag tittar i spegeln och framför allt så har jag ingen ångest beträffande maten..

Bjuder här på "the naked truth" (love-handles, mag-ärr, ridbyxlår och allt, t.o.m. en smutsig spegel), jag har absolut ingen perfekt kropp men den är min och han och jag är förmodligen för första gången på säkert 12år riktiga kompisar..