jennyann

Har en städdag vilket för med sig mkt funderingar.. Tänkte ta och skriva av mig lite om en sak; det är nämligen såhär att jag förut hade ett underbart förhållande som jag/vi lät rinna ut i sanden och nu idag är jag väldigt ledsen för det eftersom vi matchade varandra så perfekt. Jag hade alltid tokroligt i hennes närvaro och för henne kunde jag verkligen berätta allt utan att bli dömd (och tur e väl det för det finns mkt sjukt med min personlighet). Hon var alltid så glad och sprallig men kunde även ryta ifrån ibland oxå, hon var min stöttepelare, bästa vän, partypolare, hångelkompis.. U name it! Idag bor vi inte ens i samma stad och det tycker jag att är otroligt tråkigt för jag vill gärna att vi hittar tillbaka till varandra igen eftersom jag vet vad vi haft och saknar det så otroligt mkt! Sen är det extra jobbigt att tänka på att det förmodligen var mitt fel att det tog slut, men jag tänkte att jag tar och erkänner dessa känslor och hoppas att hon kan förlåta mig.. Jag hade en period där jag hade svårt att hitta balansen att fortsätta vara "Jenny" samtidigt som jag var mamma men känner nu att jag är på rätt köl, att jag har insett att för att kunna vara mamma-Jenny måste jag få vara bara Jenny oxå.
Jaja, djupa tankar såhär på lunch en tisdag men om du läser det här så vet du vem du är och jag vill bara hälsa att jag tycker om dig och saknar dig! Å hoppas att du kan förlåta mig...


En bild från förr (tänker alltid på min fotograf när jag ser den här)