jennyann

Idag har våran underbara vovve gått ur tiden, det var nog det jobbigaste jag varit med om! Gråter lite då och då, som när vi kom hem och jag insåg att han ej va hemma, när jag plocka undan hans tält eftersom jag inte stod ut med att se det utan han i det, när lillsessan åt och som vanligt när hon blivit mätt började slänga ner det som var kvar till gubben men istället för att han kom och åt upp det lärade jag torka upp det eller som när storsessan frågar var han är någonstans och jag måste svara "i himlen".
Trots att det är väldigt tungt just nu så känner vi att vi tog rätt beslut, han har tyvärr inte varit "sig själv" sen i vintras..
Men jag tycker att det är väldigt skönt att jag kan säga att det är ändå värt all den här sorgen för han har skänkt oss många underbara år innan som jag alltid kommer att bära med mig!
Jag är inte helt främmande för en ny hund heller, men inte just nu utan isf när man har mkt tid till en valp och allt vad det innebär. Men isf kan jag helt ärligt säga att en helt annan sorts hund, förmodligen en liten en eftersom det aldrig någonsin finns någon som kan "ta Pans plats" så därför vill jag inte ens försöka med det utan ge den nya en chans isf att skapa sin egen plats!

Å som om det inte var tillräckligt jobbigt idag med vovven så framåt eftermiddagen vart storsessan så dålig att vi vid halvsex åkte till familjeläkarjouren och sen vidare till kirurgobservation på akuten och kom hem igen vid halvelva.. Inte så oväntat slutar jag därför kvällen med en fruktansvärd huvudvärk..



Våran underbara gubbe, här var han ca 4 år gammal