Länge sedan jag sa det..

Mina döttrar är väldigt kärleksfulla, både fysiskt men stora sessan berättar mer än gärna hur mkt hon tycker om en.. Inatt när hon som vanligt kom över till vår säng så fick jag världens underbaraste leende och sen sa hon: mamma, jag älskar dig!
Man kan ju smälta för mindre..

Började då fundera lite och jag har iofs inte upplevt kärlek till barnbarn själv än men för mig finns det inget större än den kärlek jag känner till mina underbara döttrar, skulle åtminstone försöka ta ner månen till dem om det behövdes (inte för att jag kan se någon som helst anledning till att det skulle bli aktuellt). De flesta som känner mig vet ju att jag är en väldigt fysisk person som tycker om närkontakt och gärna visar när jag tycker om någon.
Men insåg igår att jag har nog på slutet varit dålig på att visa det för några av de viktigaste personerna i mitt liv, nämligen min mor och far.. Man tar ju liksom för givet att de vet att man älskar dem så mkt som man gör! Ska skärpa mig på den frågan iaf..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0